Här kommer ett bonusinlägg som avslutning på min väldigt icke-ambitiösa skrivkrampsskola, och grejen är att det här tipset är egentligen det bästa av dem alla. Tycker jag. Är ni redo?

…

Skriv för hand. Sorry för antiklimax men det finns faktiskt ingenting som fungerar lika bra. Ibland kan det kännas alldeles för stort att sitta och stirra på det där tomma, vita Word-dokumentet och känna hur wordcounten liksom hetsar en att börja jobba. Då är kollegieblocket den bästa vän man kan ha. Jag känner ofta ett motstånd mot att börja skriva en text i datorn, men det är ytterst sällan som jag har känt mig stressad av block och penna. Pressen att prestera sjunker och jag skriver bara för att det är roligt, inte för att producera ett visst antal ord eller en text som måste bli bra på riktigt.

Sedan är det inte lika kul att renskriva sin text i datorn när den är klar, men det är en annan sak. Och ofta räcker det att få ihop en handskriven början – sen är man igång, och då spelar det ingen större roll om man skriver för hand eller inte.

Hoppas att ni har fått ut något av mina tips, hörni! Har jag bara lyckats inspirera en enda läsare att skapa något så är ju det alldeles fantastiskt. 🙂

Det är på samma sätt varje gång jag inte får en idé att lyfta, och det tar mig alltid lika lång tid att inse det – det räcker inte att vrida åt den metaforiska skruven ett varv. Det måste alltid vara minst två. Och vad menar jag då med detta?

Jo. Ofta börjar mina idéer med antingen en karaktär eller en scen. Karaktären/scenen har något som utmärker dem –  ett udda personlighetsdrag, ett gräl om en absurd småsak. Men det lyfter inte. Det finns ingen story och därmed inget liv.

Det som krävs är att det där lilla man har skruvas åt, blir ännu konstigare eller ännu mer skrämmande. Karaktären är inte bara en hustyrann utan sitter dessutom i rullstol, det absurda grälet utspelar sig under en zombieinvasion. Eller vad som helst. Inte sällan fungerar två halvdana idéer plötsligt utmärkt när man får genidraget att kombinera dem till en enda.

Poängen är att man kan ha massor av idéer som är bra, men som ändå känns livlösa. Allt de väntar på, är att du ska vrida dem i rätt läge. Ett tips är att slänga in ett helt nytt element (en tidsperiod, ett ämne, någon verklig historisk händelse). Vad händer med din idé?

Tips nummer 9 är att meta-skriva – att skriva om sitt skrivande. Det kan låta överflödigt, men att följa sin egen skrivprocess i blogg- eller dagboksform är ett sätt att motivera sig själv och att hitta lösningar på problem som kan uppstå. Välj om du vill dela din process med andra eller bara dokumentera för din egen skull, och skriv om hur det går – vad som gör dig glad, vilka frustrationsmoment som dykt upp. Skriv om de där scenerna du längtar ihjäl dig efter att skriva och om problemen som känns olösliga.

Ofta blir processen tydligare när man kan se den lite ovanifrån. Och rätt vad det är så kommer du att se exakt vad som behöver göras, och det där oöverstigliga problemet är plötsligt inget problem längre.

Ibland kan det vara väldigt effektivt att börja om från början och lägga det där övermäktiga romanprojektet eller den hopplösa novellen åt sidan för ett tag. Se nya saker och öka ditt självförtroende som författare. Ett sätt att göra detta är att skapa en helt ny karaktär. Det behöver inte vara någon du ska använda, du behöver inte skriva ett dugg om personen om du inte vill – allt du ska göra är att bygga karaktären.

Börja i vilken ände du vill – själv älskar jag att hitta på namn, men det gör inte alla och på nätet finns massor av name generators man kan använda ifall man har idétorka eller inte är särskilt road av namnnörderi. Sedan gäller det att göra en så fullständig beskrivning som möjligt av karaktären, men beskrivningen kan se ut hur som helst – ett klassiskt formulär med födelsedatum, utseende, personlighet et cetera eller bara en text där du beskriver vem personen är. Jag har tyckt att det senare alternativet har fungerat väldigt bra därför att det blir kreativt, men utan några krav på handling eller språk. Men som alltid när det gäller kreativa arbetsmetoder så finns det ingenting som funkar för alla, och det enda som betyder något är att du hittar det som passar just dig.

Ett standardtips som jag inte direkt är unik som delar med mig av… men faktum är att det fungerar. Skrivande handlar egentligen väldigt lite om inspiration och mest av allt om disciplin och vilja, men när det går trögt att hitta ämnen och uppslag kan det lösa massor om man helt enkelt söker upp inspirationen. Det kan vara vad som helst – en dikt, en film, en bild eller en låt (eller varför inte en promenad, där du tar upp intryck från allt du ser omkring dig och är ensam med dina tankar).

Särskilt musik brukar vara väldigt effektivt, eftersom det väcker så många associationer och för in dig i en viss stämning. Man kan exempelvis göra fem korta skrivövningar utifrån fem slumpade låtar i spellistan, eller gå in djupare i en enskild låt och skriva helt utifrån vad den får en att känna.