Month: September 2015

Tumblr <3

Ibland börjar jag fundera på om jag har ett tumblr-beroende. Det är nog tur att det inte fanns så mycket bra grejer på nätet när jag var tretton, säger bara det. Alla dessa hypnotiska giffar


I sometimes wonder if I have a tumblr addiction. It’s probably a good thing that you couldn’t find as many interesting things online back when I was thirteen! All these hypnotic gifs

Margit Sandemo

Idag tänkte jag skriva lite om en av de författare som har inspirerat mig absolut mest, nämligen Margit Sandemo. Hon är mest känd för Sagan om Isfolket (på bilden ser ni två av mina favoritböcker i serien <3), men har också skrivit serier som Häxmästaren och Legenden om Ljusets Rike, samt mängder av fristående romaner. Sandemo är den sortens författare som många anser att man inte borde läsa, hon hör inte direkt till finkulturen – men just därför älskar jag henne desto mer. Hon gör verkligen sin egen grej helt och hållet och det är så häftigt, sen är böckerna inte särskilt välskrivna men det gör liksom ingenting. Det som gör att hennes berättelser fångar mig, och får mig att vilja läsa dem om och om igen, är att hon har en sådan total berättarglädje och sådan uppenbar kärlek till sina karaktärer. Det märks verkligen i varje bok hon skriver att hon sprudlar av historier och idéer, och att hon har så otroligt roligt. Jag är väldigt känslig för när böcker är illa skrivna och det är klart att det finns gott om partier i Sandemos böcker där jag önskar att förlaget hade redigerat bort lite slarvfel åtminstone, men det gör liksom ingenting. Jag ser visserligen alla plot holes, schabloner, dålig representation av homosexualitet (tyvärr, och det är också det sämsta med hennes böcker) och så vidare, men det är alltid underordnat spänningen, mysterierna, alla karaktärer som man älskar så vansinnigt mycket. Det är riktigt bra gjort, att lyckas skapa karaktärer och världar som berör läsarna så! Om jag lyckades skapa ens en karaktär i mitt liv som fick någon att känna så som jag gör för mina Isfolks-favoriter, så skulle jag vara mer än nöjd.


I thought I’d write a bit about one of my greatest sources of inspiration today, namely Norwegian writer Margit Sandemo. She’s famous for the epic book series Legend of the Ice People (the image shows two of my favourite books in the series <3), but has also written other series as well as many stand-alone novels. Sandemo is the kind of writer a lot of people think you shouldn’t read, her books aren’t seen as good literature – but that just makes me love her even more. She really does just whatever she wants and that’s so cool it doesn’t matter that the books aren’t very well-written. What captivates me, and makes me want to read her books over and over, is that she obviously loves telling stories, and adores her characters. It’s easy to tell, no matter which book you read, that she has so many stories and ideas, and that she’s having so much fun. I’m very sensitive about badly written books and there are parts of Sandemo’s books where I would have wished the publisher had hired a good proof-reader, but it doesn’t really matter. Yes, I can see all the plot holes, the twodimensional side characters, the bad representation of homosexuality (sadly, and this is the worst thing about her books) and so on, but I’m always won over by the excitement, the mysteries, all the characters that I love eternally. It takes true talent, to create worlds and characters that can move readers like that! If I manage to create even one character in my life who can make anyone feel the way I feel about my favourite Sandemo characters, I’ll be more than content.

Yay

Det blev en novell på 4500 ord igår, helt out of the blue. Är så nöjd! Själva novellen var inget särskilt men det är ju bästa känslan i världen när man får flow och bara producerar en massa. Lärde känna två av mina nya karaktärer och kunde konstatera att jag ser väldigt mycket fram emot att skriva mer om dem. Bra skrivdag helt enkelt!


 

I wrote a 4500 word short story yesterday, completely out of the blue. I’m so happy! The story itself was nothing special but nothing beats that feeling when you get creative flow and produce a lot in just a few hours. I got to know two of my new characters, and now I’m looking very much forward to writing more about them. All in all, a great day of writing!

Nej / No

Alltså gårdagens Doctor Who. Vet inte ens vad jag ska säga? Det är inte det att jag är förvånad (har nog varit besviken på de flesta avsnitten sedan säsong 5 tbh), men nivån blir liksom bara lägre och lägre. Och det är så tråkigt! Den här serien betyder så himla mycket för mig och då är det enormt trist när vartenda nytt avsnitt bara blir ännu ett antiklimax. Kommer såklart att fortsätta titta (och hoppas på den där vändningen som ju ändå måste komma snart), men det blir typ 5% fangirlande och 95% irritation. Sorgligt!


So, yesterday’s Doctor Who. I don’t even know what to say. I’m not surprised (I think I’ve been disappointed by most episodes ever since season 5 ended, tbh), but the show just keeps getting worse. And it’s so depressing! This show means so much to me so it’s such a let-down when every new episode is just another anticlimax. Of course I’ll keep watching (and hoping for that change, which is bound to come soon), but right now watching Doctor Who is like 5% fangirling and 95% annoyance. Which is just sad.

He’s back

Doctor Who

Det är en bra dag idag. En väldigt, väldigt bra idag. Jag tyckte visserligen att förra säsongen var rätt svajig och längtar IHJÄL mig till den dagen då Moffat äntligen lämnar över till någon annan, men Doctor Who är ändå alltid Doctor Who. ❤


Today is a good day. A very, very good day. I did think the last series was pretty bad and I can’t wait for the day when Moffat FINALLY hands the show over to someone else, but Doctor Who is always Doctor Who. ❤