Alltså det här är ju en sån himla intressant fråga. Gay fiction-författaren Marshall Thornton skriver om gay fiction vs gay romance i ett inlägg som visserligen har några år på nacken, men som är högst aktuellt för min del. Ända sedan jag blev “klar” med Vågsånger har jag funderat mycket kring hur man ska genrebestämma boken. För på ett sätt har den lite av båda genrerna – den är skriven med en kvinnlig målgrupp i åtanke och fokuserar på sex och relationer, med en kärlekshistoria i centrum. Samtidigt går den emot romance-konventionerna eftersom min huvudkaraktär förälskar sig i och har sex med andra, innan han träffar den han verkligen vill leva tillsammans med. Ingenting av det här är sådant som jag har tänkt särskilt mycket på under arbetet med att planera storyn, då handlar det bara om vad som kommer till mig, vad karaktärerna vill ska hända. Jag har märkt att jag har svårt för att skriva regelrätt romance, med två karaktärer som träffas, blir förälskade och möter hinder innan de slutligen får varandra. Att läsa det är en annan sak men när jag själv skriver komplicerar jag gärna saker, utforskar karaktärernas psykologi, låter dem göra dåliga val och utvecklas tack vare dem. Ett av projekten jag sysslar med just nu handlar enbart om relationer och om sex, men inte ett dugg om kärlek – och det är inget som problematiseras. I fallet Vågsånger kommer min huvudkaraktär från en tillvaro där han tvingats undertrycka sin sexualitet och aldrig har varit riktigt medveten om vad han vill ha, till en värld där han plötsligt är omgiven av män som vill ha honom. Det blir ett stort uppvaknande och början på en resa där han lär sig mycket om både sig själv och om hur kärlek fungerar. Vill man ha en traditionell romance-berättelse så blir man kanske besviken på Vågsånger, jag vet inte. Men jag har skrivit precis den roman jag vill skriva.

---

This is such an interesting topic. Gay fiction writer Marshall Thornton writes about gay fiction vs gay romance in an old post, but one that is very much on point. Ever since I “finished” writing Wavesongs, I’ve been thinking a lot about which genre suits the book best. In a way, this book is a little bit of both genres – it’s written with a female audience in mind and focuses on sex and relationships, with a love story as the main plot. But at the same time, it goes against the conventions of romance, since my protagonist falls in love with and sleeps with other characters, before he meets the one he’ll want to spend his life with. I didn’t really think about any of these things while I planned and wrote the story, then it’s all about what comes up in my mind, what the characters want to do. I’ve realised that I find it difficult to write actual romance, with two characters who meet, fall in love and overcome obstacles before they can finally be together. Reading it is another thing but I usually complicate things when I’m writing myself, I delve into my characters’ psychology and allow them to make bad choices that they can learn from. One of the projects I’m working on right now is all about relationships and sex, but not at all about romantic love – which is never really addressed in the novel. In Wavesongs, my main character is from a background where he’s been forced to suppress his sexuality, and then he walks into a world where he’s suddenly surrounded by men who are attracted to him, where homosexuality exists and isn’t frowned upon. It’s a huge awakening for him and the beginning of a long journey where he learns a lot about himself and about how love works. Readers looking for traditional romance might be disappointed by Wavesongs, I don’t know. But I’ve written exactly the book I want to write.