Det är på samma sätt varje gång jag inte får en idé att lyfta, och det tar mig alltid lika lång tid att inse det – det räcker inte att vrida åt den metaforiska skruven ett varv. Det måste alltid vara minst två. Och vad menar jag då med detta?

Jo. Ofta börjar mina idéer med antingen en karaktär eller en scen. Karaktären/scenen har något som utmärker dem –  ett udda personlighetsdrag, ett gräl om en absurd småsak. Men det lyfter inte. Det finns ingen story och därmed inget liv.

Det som krävs är att det där lilla man har skruvas åt, blir ännu konstigare eller ännu mer skrämmande. Karaktären är inte bara en hustyrann utan sitter dessutom i rullstol, det absurda grälet utspelar sig under en zombieinvasion. Eller vad som helst. Inte sällan fungerar två halvdana idéer plötsligt utmärkt när man får genidraget att kombinera dem till en enda.

Poängen är att man kan ha massor av idéer som är bra, men som ändå känns livlösa. Allt de väntar på, är att du ska vrida dem i rätt läge. Ett tips är att slänga in ett helt nytt element (en tidsperiod, ett ämne, någon verklig historisk händelse). Vad händer med din idé?