Att remixa dig själv innebär att du letar efter nya ingångar till en text du redan skrivit. Hur förändras en viss scen om perspektivet blir ett annat, om allt berättas ur en annan persons synvinkel eller om du byter från imperfekt till presens? Om någon karaktär byter kön eller din historiska roman plötsligt utspelar sig i nutid? Om formen förändras från novell till dikt, pjäs, filmmanus?

Att laborera på det här sättet kan vara ett sätt att exempelvis pröva nya genrer eller stilar – jag tycker att det ofta är lättare att experimentera när karaktärerna är sådana jag redan känner, när jag inte behöver fokusera lika mycket på gestaltningen. Om jag vill se hur ett visst berättargrepp fungerar blir förändringen enormt mycket tydligare om jag använder mig av det välbekanta och inte blir distraherad av personer eller miljö.

En remix kan också vara ett sätt att blåsa liv i de där idéerna som inte riktigt funkar, genom att man tvingas bryta gamla mönster och kan frigöra sig från det invanda. Jobbigt, ibland, men absolut värt det!