Jag är tillbaka på banan lite halvt äntligen och nacken känns bättre, även om jag märker att jag måste vara väldigt försiktig med vad jag gör och hur länge. För att kunna skriva måste jag göra stretchövningar morgon och kväll, ta regelbundna pauser och inte ha alltför långa arbetspass. Trist, men nödvändigt. Hoppas att ingen av er som läser detta någonsin drabbas av de här problemen för det är verkligen inte kul!

Men i alla fall. Jag har ju två romanprojekt som jag ska jobba med nu under våren och jag har haft en del problem att börja, ta första klivet liksom och dra igång på riktigt. Jag har lyckats slutföra en roman, och det gav förstås mängder av erfarenheter, men jag är fortfarande väldigt ny när det gäller större projekt, längre berättelser, och har inte full koll på hur min ideala skrivprocess ser ut. Men igår insåg jag hur jag ska börja – få fram så detaljerade synopsis som möjligt för bägge projekten, innan research tar vid. Jag har nu ungefär ett halvt synopsis för den ena romanen, på scennivå vilket innebär att jag kan börja skriva på riktigt ganska omgående. Det är klurigt att gå från en rätt vag idé om storyn till att få fram åtminstone sju-åtta scener för samtliga kapitel i boken, men det är enormt nyttigt och det blir jättetydligt var det finns luckor och om någon karaktär behöver synas mer, alla de där frågorna helt enkelt som man gärna vill lösa innan man börjar skriva. Det känns lite smått överväldigande att jag har hela andra halvan av boken kvar att planera, och ju längre fram i handlingen man kommer, desto svårare blir det. Men det är himla kul att vara igång äntligen.

Min Alla hjärtans dag blev lika avslappnad som vanligt btw och det är precis så jag tycker att det ska vara. Hoppas att ni hade en fin dag ni också! 🙂