Bota din skrivkramp 2: Endagsprojekt

Följande metod är användbar när man känner sig överväldigad av ett stort projekt – exempelvis en roman – och motivationen börjar tryta. Jag har känt precis så många gånger och tänkt att jag borde ge upp, att det är för mycket och jag kan aldrig slutföra något ändå.

Det är då endagsprojektet kommer in i bilden. Man gör helt enkelt något annat ett tag – lägger romanen åt sidan och ägnar sig helhjärtat åt vad som helst som intresserar en just då. Vad jag vill skriva om växlar ständigt och beror ofta på vad jag läst eller sett, har jag läst en bra vampyrroman vill jag också skriva om vampyrer, har jag sett en film om häxprocesserna har jag plötsligt massor av häxprocess-relaterade idéer. Ofta försvinner de där omg-måste-också-skriva-om-det-här-tankarna av sig själva men ibland hänger de kvar och skaver i bakhuvudet. Då kan det vara väldigt skönt att få ur sig en kort novell där man får ägna sig så mycket man vill åt det där ämnet eller den genren.

En sak som jag tycker är väldigt bra med endagsprojektet, är att det enkelt kan boosta ens självförtroende när det kommer till research. Att göra romanresearch är tungt och tidskrävande och man känner aldrig någonsin att man har lärt sig tillräckligt. Då är det fantastiskt att snabbresearcha en halvdag till en kort novell man skriver bara för sin egen skull, och sen känna att man kan fylla sin novell med fakta insprängda här och där och att man därtill har lärt sig något om en viss epok eller ett land. Lite som när man “forskade” om länder när man var liten. Det får vara oseriöst, det får vara för byrålådan, men man hade roligt och man lärde sig saker dessutom.

Det bästa med endagsprojektet är förstås den där känslan av att ha slutfört något. Ingenting kan vara bättre. Alla författare är olika men själv måste jag jobba med andra projektet under tiden som jag skriver en roman, måste ta mig ur den där bubblan ibland och uppleva något annat. Känna att jag producerar och gör saker, även när det känns som att roman-wordcounten står och stampar. En av mina älsklingskänslor är när jag får en idé på morgonen och har en färdig novell innan midnatt. Det är så häftigt hur karaktärer bara dyker upp i ens huvud och inte ens ett dygn senare finns deras berättelse där och det är som om jag alltid har känt dem. Händer inte ofta, men när det väl gör det är det fantastiskt!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s