För några år sedan drabbades jag av sådan fruktansvärd skrivkramp att jag inte kunde skriva något över huvud taget. Jag hade inga idéer, jag hade tappat bort mitt språk och all motivation. Det fanns ingenting som kunde lösa situationen och jag kom bara längre och längre ifrån mina författardrömmar.

Sedan hittade jag lösningen i den fantastiska inspirationsbomb som kallas prompt table. En enkel tabell med ord eller situationer, där man väljer ett och skriver något utifrån det. Det finns massor av bra prompt tables att inspireras av på nätet, exempelvis här och här – det går även att välja hur många ord man vill att ens prompt table ska innehålla. Själv gjorde jag helt enkelt ett eget, med femtio ord som kändes intressanta, och bestämde mig för att skriva hundra ord per dag om ett ord från listan. Bara efter någon dag kändes de där hundra orden som ingenting och jag skrev tre-fyrahundra ord istället. Till saken hör att jag inte har bockat av särskilt många av de där femtio orden – ganska snart väcktes lusten att skriva “på riktigt”, och sedan satt jag där och skrev noveller som om inget hade hänt.

För mig har den här metoden varit den enda som funkat i de där riktigt tunga perioderna, och faktum är att flera av de där små texterna jag skrev utifrån ord som hunger och spegel är sådana som jag verkligen gillar och går tillbaka till ibland. Så ibland kan det komma något bra och totalt oväntat ur skrivkrampen.

Följande metod är användbar när man känner sig överväldigad av ett stort projekt – exempelvis en roman – och motivationen börjar tryta. Jag har känt precis så många gånger och tänkt att jag borde ge upp, att det är för mycket och jag kan aldrig slutföra något ändå.

Det är då endagsprojektet kommer in i bilden. Man gör helt enkelt något annat ett tag – lägger romanen åt sidan och ägnar sig helhjärtat åt vad som helst som intresserar en just då. Vad jag vill skriva om växlar ständigt och beror ofta på vad jag läst eller sett, har jag läst en bra vampyrroman vill jag också skriva om vampyrer, har jag sett en film om häxprocesserna har jag plötsligt massor av häxprocess-relaterade idéer. Ofta försvinner de där omg-måste-också-skriva-om-det-här-tankarna av sig själva men ibland hänger de kvar och skaver i bakhuvudet. Då kan det vara väldigt skönt att få ur sig en kort novell där man får ägna sig så mycket man vill åt det där ämnet eller den genren.

En sak som jag tycker är väldigt bra med endagsprojektet, är att det enkelt kan boosta ens självförtroende när det kommer till research. Att göra romanresearch är tungt och tidskrävande och man känner aldrig någonsin att man har lärt sig tillräckligt. Då är det fantastiskt att snabbresearcha en halvdag till en kort novell man skriver bara för sin egen skull, och sen känna att man kan fylla sin novell med fakta insprängda här och där och att man därtill har lärt sig något om en viss epok eller ett land. Lite som när man “forskade” om länder när man var liten. Det får vara oseriöst, det får vara för byrålådan, men man hade roligt och man lärde sig saker dessutom.

Det bästa med endagsprojektet är förstås den där känslan av att ha slutfört något. Ingenting kan vara bättre. Alla författare är olika men själv måste jag jobba med andra projektet under tiden som jag skriver en roman, måste ta mig ur den där bubblan ibland och uppleva något annat. Känna att jag producerar och gör saker, även när det känns som att roman-wordcounten står och stampar. En av mina älsklingskänslor är när jag får en idé på morgonen och har en färdig novell innan midnatt. Det är så häftigt hur karaktärer bara dyker upp i ens huvud och inte ens ett dygn senare finns deras berättelse där och det är som om jag alltid har känt dem. Händer inte ofta, men när det väl gör det är det fantastiskt!

Som sagt så tänkte jag ge er lite tips på metoder som har hjälpt mig när det har stått still i mitt skrivande – när skrivkrampen har drabbat mig, helt enkelt. För det har den ju, i perioder, även om jag har blivit bättre på att undvika den och sällan känner att jag har särskilt långt till skrivandet numera. Jag delar med mig av det som har hjälpt just mig, och det är inte alls säkert att mina metoder passar någon annan. Skrivövningar och arbetssätt är så väldigt beroende av hur man är som person och för varje metod jag använder idag, finns det mängder som inte alls fungerat. Men förhoppningsvis kan mina tips inspirera er, och skrämma skrivkrampen på flykten!

Tips nummer 1 är att skriva på ett annat språk än det du brukar använda. Det händer massor med mig som författare när jag byter från svenska till engelska – jag använder helt nya uttryck, ord som känns sådär underbart oanvända och som jag kanske inte ens kände till innan jag började. Alla språk har sin egen rytm, sin egen melodi, och det kan kännas befriande att kasta sig in i ett helt nytt system där allting låter annorlunda och följer andra regler.

Dessutom har jag märkt att även innehållet förändras när språket blir ett annat. Plötsligt skriver jag om miljöer jag aldrig kunnat beskriva på svenska, karaktärerna liknar inte dem jag brukar berätta om och intriger som känns banala på svenska funkar hur bra som helst på ett annat språk.

Att skriva på sitt andraspråk kräver självklart mer än att använda modersmålet, särskilt om man är ovan, och om det känns som att språket eller ordförrådet hindrar en är det här kanske inte någon lämplig metod. Men för den som har fastnat i samma spår och som vill ha en liten utmaning, kan det vara helt rätt.