Det är ett faktum att jag aldrig hade orkat slutföra Vågsånger om det inte vore för en person, nämligen min fantastiska vän Camilla som stöttat och peppat och läst och stått ut med evighetslånga rants om ditten och datten. Jag har sån otrolig tur att ha någon som ens läser det jag skriver, och hon bryr sig verkligen om mina karaktärer. Och inte nog med att hon har skapat helt amazing fanart, i höstas fick jag en av de finaste presenterna någonsin: ett helt set med Vågsånger-pins! Alltså fatta hur glad jag var. De är så himla fina och roliga och alldeles, alldeles underbara. Har dem ovanför mitt skrivbord och blir alltid så lycklig när jag tittar på dem. Vem drömmer inte om sin egen bok-merchandise, liksom?