Eller kanske snarare varför inte? Det beror väl visserligen på vem man frågar… Jag tänkte hur som helst skriva litegrann om min genre och hur det kommer sig att det blev just den.
Till att börja med kan jag erkänna att jag inte har läst en enda bok som marknadsförs som gay romance. Främst för att de för en ganska undanskymd tillvaro, de där romanerna med muskulösa män på omslaget som man säkert hade skyfflat ned i kundkorgen om de gick att hitta inne på Akademibokhandeln. Nu, när jag själv håller på med min trilogi, känner jag tyvärr också att jag måste undvika romaner som utspelar sig i piratmiljö och/eller är historical gay romance. Ett tag kunde jag inte ens läsa något som utspelade sig till havs (hemskt!). Får åtgärda det sen när tredje boken är i hamn!
Min skolning har jag istället fått från fan fiction-kulturen och till en början tänkte jag följaktligen på det jag skrev som “original slash fiction”. Först senare insåg jag att det fanns bättre genrebeteckningar. Hos många författare som inspirerar och har inspirerat mig så är m/m-temat också sekundärt, som i Lynn Flewellings fantasyserie Nighrunner och Poppy Z Brites Lost Souls exempelvis. Inspiration får jag såklart även från sådant som inte har något queer-innehåll över huvud taget, som Svindlande höjder och Jane Eyre.
Skulle Vågsånger kunna fungera med en kvinnlig huvudperson istället? Jag tror inte det. Det hade såklart gått att låta en flicka klä ut sig till pojke och ta sig ombord på ett fartyg för att få uppleva spännande äventyr, det har gjorts många gånger. Men det är väl just det – det finns massor av duktiga författare som skriver fantastisk straight romance, vad kan jag tillföra till den genren? Visst kan jag skriva den sortens kärlekshistorier – jag älskar att läsa dem – men det känns liksom inte lika viktigt. Och jag vet, efter flera års hårt slit med den första roman jag orkat slutföra, att man måste brinna så enormt mycket för sin berättelse och sina karaktärer. Hade jag omformat min story till något mer säljande, hade jag garanterat aldrig suttit här idag och planerat bok två.
Nightrunner-serien slukade jag på en vecka. Så bra!
LikeLike
Ja den är så underbar, och Seregil och Alec är så söta ihop ❤
LikeLike